Kristina af Knusselbo

..eller liknande, saeger de haer i Wales naer de saeger “hej”. Tror jag i alla fall. Det aer totalt obegripligt spraak. Men som tur var kan de engelska. Sitter paa ett internetcafe i staden Holyhead i Nordvaestra Wales. Idag har vi aakt Snowdon Mountain Railway upp paa Snowdonian mountain och det var haeftigt trots dimman som gjorde det impossible att aaka aenda upp till toppen. Och daer taaget stannade var det zero visibility. Men det gjorde inte saa mycket. Landskapet aer imponerande och maenniskorna aer vaenliga och vi stortrivs. Har hittat en del guldkorn, bl a en liten ort vid kusten som hette Borth dit vi aakte paa vinst och foerlust och hittade ett otroligt B & B med ett lyxigt rum och en stunning sea view.

Igaar lyckades jag tyvaerr bli av med mitt bankkort som en bankomat svalde helt utan anledning. Det gick inte att faa tillbaka kortet heller. De var tvungna att skicka det till “the card holder”. Jag var foertvivlad men det var inget att goera aat. Som tur var hade jag ett Master Card ocksaa, som jag har lyckats ta ut cash paa idag. Enda trasselincidenten hittills. Annars har vi till o med lyckats bli solbraenda.

Over and out for now!! 

Om någon vecka kanske jag befinner mig precis här. Eller här.

Det vet jag inte riktigt. Det får bli dit huven pekar.

Greven frågade vår engelske vän i Oxford om det är nåt speciellt man ska tänka på när man åker till Wales.

“Bring a really good anorak” svarade S.

“Åh fan”, svarade Greven. “Jag ska åka på semester, jag har hyrt en cabriolet!”

Gapskratt i andra ändan på luren…

Igår kväll, Annexet, Globen. Lou Reed framförde hela Berlin, med barnkör och allt.

Jag måste skam till sägandes säga att jag inte har något direkt tidigare förhållande till denna platta eller till Lou Reed över huvud taget, men trots det var det en magisk kväll. Jag lyssnade på skivan i bilen ner till Stockholm, räcker inte det? *s* Men Greven var desto mer begeistrad, jag tror han kan varenda mening och vändning. Det var bra. Det var otroligt mycket bättre än vad jag trodde att det skulle vara. Publikens medelålder var hög…

Och på Youtube hittade jag faktiskt redan ett klipp från gårdagskvällen. (det finns andra med bättre kvalitet från andra turnéställen)

Uppdatering: recension hä r och här

Andra bloggar om: Lou Reed

Ganska klockrent faktiskt… :)

Unga Fridah Jönsson skriver idag i lokaltidningen och jämför Sanna Bråding med Mia Törnblom och undrar varför vissa kändisar går iland med att ha tagit droger och andra inte och verkar tycka att det är väldigt orättvist. Nu är det väl så här: Sanna Bråding är en tjej som är känd som programledare, främst för ungdomsprogram i radio. Hon grips med händerna i syltburken, gråter ut i pressen och säger att hon nu ska bättra sig och undrar hur hon ska klara av tre månaders fängelse. Det känns väl rätt så naturligt att ifrågasätta henne som förebild för ungdomar i det läget. Sanna var dessutom med i en kampanj mot knark!

Mia Törnblom har inte varit en kändis förut utan har just blivit känd som coach, författare och föreläsare med kunskaper som bygger på erfarenheter hon skaffat sig i livet. Ja, hon knarkade i tio år och har varit drogfri i tolv. Jobbat med sig själv och vill dela med sig till andra. Hon är en förebild på det viset. Att man kan ta sig ur skiten och jobba upp sin självkänsla.

I min värld är det att försöka jämföra äpplen med päron och går inte att nämna på samma dag ens. Sanna kan ta sitt straff i tysthet, ligga lågt, jobba med sig själv och komma igen om några år tycker jag. Är hon en sån talang finns det säkert plats för henne då.

Och Frida måste jag nästan klappa moderligt på huvudet och säga att “det där förstår du kanske när du blir lite äldre” även om det låter töntigt. Hon har ju trots allt bara precis gått ut nian.

Andra bloggar om: Sanna Bråding, knark, Mia Törnblom

Semester. Jag är så fruktansvärt slut - det var längesedan jag kände mig så trött och utarbetad. I morgon blir det ingen klocka på ringning, det är då ett som är säkert. Återkommer när jag kommit till sans igen.

Jag läste hos Stationsvakt om Goathland, kom på att jag ju varit där och var tvungen att leta på mina foton från Yorkshire 2006 igen. Vi passerade Goathland när vi åkte med North Yorkshire Moors Railway’s gamla ångtåg mellan Grosmont och Pickering. Det var en förunderlig tågresa - knappt tre mil på en timme i sakta mak till Pickering och en timme i sakta mak tillbaka. Fika på ett konditori i Pickering. Jag kände mig onekligen förflyttad bakåt i tiden.
(Klicka på bilderna för att göra dem större )

Och tillbaka till Yorkshire kan jag längta ibland. Verkligen.

Tokshoppat idag = mycket men billigt. Fyra toppar/blusar och två kjolar för totalt 950 spänn! Jag älskar röda lappar!

Valde klokt nog vägen som inte gick förbi Peace & Love-området på väg till mamma och pappa.

Valde dumt nog vägen förbi Peace & Love-området på väg från mamma och pappa. Det…tog…tid… med alla gångtrafikanter som skulle gå över vägen som går mitt i värsta campingområdet.

Jag är lite feg så jag vågade bara dra upp Jaggan i 140 en gång på vägen hem, vid en omkörning. Det gick alldeles för lätt kan jag ju säga.

Fan, vi höll på ryssarna, men spanjorerna spelade faktiskt bättre så det var en rättvis vinst.

Trött som en gnu.

En dag att jobba innan det blir helg.

ZZzzzzzzz…..

Ja, det är en förfärlig historia - jag är ju egentligen djurvän och gillar inte alls att döda. Speciellt inte de här små varelserna som uträttar en massa bra arbete i trädgården. Men - bosätter man sig på helt fel ställe så är det bara att beklaga. Vi har en relativt ny altandörr, alltså den tillkom när vi byggde altanen för tre år sedan och det är liksom inte riiktigt färdigt runtom dörren på utsidan. Det fattas foder runt dörren och isoleringen runt dörrkarmen är framme. Där fick vi se att det flög misstänkt många humlor runt ett visst ställe och jodå, de flög in i ett litet hål och försvann! Shit. Några humlor har tydligen flyttat in där tänkte vi och när jag kom hem från jobbet härom dagen hade greven täppt till hålet. Påföljden blev ju naturligtivs att humlorna fortsatte flyga dit eftersom de ju var programmerade att hemmet låg där det låg. Det var nu det hemska dödandet började. Det var ju synd om dem när de inte fattade att hemmet var stängt och vi hade ju bara sett några stycken, så vi trodde bara det var 5-10 humlor det rörde sig om.

Jo tjena. Högen med döda humlor växte på golvet nedanför dörren och jag började ana att vi stod inför ett större problem än vi trott. Men efter ett tag minskade antalet som försökte ta sig in och vi trodde det var slut på dem. I förrgår stod jag sedan inne framför dörren när jag kände en väldigt konstig lukt. Det luktade inte likt något jag känt förut men påminde om rutten fisk eller räkor. Jag kunde dock inte härleda doften så jag trodde jag inbillat mig. Igår kändes det ännu mer och jag tittade vid dörren och fick till min bestörtning se hur någon brun kletig vätska pressat sig fram under det övre dörrfodret och runnit ner för dörrkarmen. Det var det som stank. Något så ända in i glödheta illa. Jag torkade bort klägget men efter ett tag hade det kommit mer. Till slut insåg vi att det enda som återstod nog var att ta bort dörrfodret på insidan och rensa upp därinne. Sagt och gjort. Igår kväll lade vi plast på golvet och skred till verket.

Ner ramlade ett rätt stort humlebo och en del yra, förbannade humlor. I isoleringen hade de fått till ett hålrum och den där vätskan vet jag inte vad det var - om det var deras mat eller humlebajs eller?

Nu blev det lite mer dödande och jagande och så fick vi ta bort all isolering och torka rent. Här hade det suttit.

Sedan fick greven smälla dit ny isolering och så satt han tillbaka fodrena igen.

Lukten är borta så det går återigen att vistas i köket. Bara någon enstaka humla som varit på patrullering syns till då och då. Jag lider med dem men är rädd att vi hade fått ett större problem inne i väggen om vi inte tagit bort boet. Jag ber härmed världens alla humlor om ursäkt för vårt mördande. Och greven borde göra färdigt saker och ting….