Kristina af Knusselbo

Jag har en kollega som älskar att utsätta andra för practical jokes. Otaliga är historierna om vad han åstadkommit under årens lopp. Några exempel:

När grannen hade främmande en kväll smög han omkring runt deras hus och gjorde lite konstiga ljud. Sedan trädde han nån slags monstermask på en pinne och stack upp i vardagsrumsfönstret så folket där inne höll på att skita på sig. Sen sprang han hem.

En grannes vattenslang flätade han i grannens cykelhjul. Det fick grannen att svärande förbanna grannskapets småslynglar.

I sin ungdom hade han en jobbarkompis som alltid åkte moped till o från jobbet. Han hade visir på hjälmen som han alltid fällde ner med ett knyck när han börjat köra. Det visiret tejpade R över med svart tejp…. och det förstår vi hur det gick.

Vid besök hos sin gamla svärmor hade hon besök av några andra tanter. R smyger ut och smular ner lite bullar i ena tantens väska. När hon senare ringde till svärmor och undrade varför hon hade bröd i väskan, sa svärmor till henne: “Ja, det är väl inte så konstigt. R var ju där.” Så även hon var luttrad.

Och så vidare. En gång hade jag en apelsin i skon när jag skulle gå hem. Nå, det jag skulle komma till var den senaste tidens telefonskämt (på jobbet alltså) för några veckor sedan. Det ringde och jag hörde att det var en försäljare men det hördes väldigt dåligt, jag hörde knappt vad han sa. Till slut sa jag att han fick ringa om och la på. Nån timme senare ringde en kund och det hördes lika dåligt nu också. Då började jag kolla på telefonen, om kanske volymen var nerskruvad eller nåt. Då ser jag R sitter och flinar borta på sin plats. “Kolla på luren” sa han. Då tittade jag och såg att han klämt dit en sån där liten klisterlapp som brukar sitta på äpplen rakt över högtalarhålen! Inte undra på att jag hörde så dåligt! Som tur var var det en kund med humor så han lyssnade snällt på när jag svor över R och skrapade bort klisterlappen.

Igår ringde det, jag lyfte på luren och det var stendött. Nähä, han la på tänkte jag. Det var en kollega som ringde. Efter ett tag ringde han igen och jag hörde fortfarande inget. Då förbarmade sig en annan kollega över mig och visade att själva sladden till luren var urdragen en liten bit, tillräckligt för att det inte skulle fungera. R igen!!

Nu är det ju så att jag bara måste hämnas! Jag försökte i morse men det gick inte så bra. Jag skyndade mig att ta ur ett batteri ur hans mus innan han kom och tänkte att han bara skulle bli skogstokig när inget hände utan att förstå vad det var för fel, men tji fick jag! Han sa direkt “Vem har fipplat med min mus?” Jag hade inte sett att det var en sån där mus som man slår på med en strömbrytare så han såg ju innan han ens börjat att den inte funkade. Hmm….nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Jag har så dålig fantasi.

Är det nån som har tips på ett bra kontorsprank så tar jag gärna emot det.

Tags: Humor, jobb

Trackback URI | Comments RSS