Kristina af Knusselbo

Hade väntat på besked på min magnetkameraundersökning av nacken/hjärnan länge nog (18/3 var undersökningen) tyckte jag för några dagar sedan och ringde vårdcentralen. Undrar vad som skulle hänt om jag inte ringt? Är det så att man ska ta reda på resultatet själv? Jag trodde i min naivitet att det skulle komma ett brev eller nåt. Men nej. Nå, svaret hade kommit men sköterskan skulle be en läkare ringa upp mig. Redan efter en timme ringde en doktor och kom med beskedet att hjärnan var helt ok, ja alltså – meningiomet var helt oförändrat. Nacken, där har jag  tydligen förträngningar/förkalkningar som ger påverkan på ryggmärgskanalen. Jag har även ett diskbråck i nacken. Och det är nåt av dessa saker som orsakar domningarna i handen.

Jag hade lite svårt att förstå vad han sa, eftersom han hade en rätt stark tysk brytning, men han upprepade det hela flera gånger så jag tror jag fick med allt. Vad det sen innebär vet jag inte riktigt. Han skulle i alla fall skicka en remiss till ortopeden så de får titta närmare på vad/om man kan göra något åt det hela eller om det bara är att bita i det sura äpplet och leva med det. Nu förstår jag i alla fall varför det känns som det gör. Det där med förkalkningar vet jag inte om det är samma som artros, i så fall är det nog nåt som jag har ärvt efter mamma, hon har det också.

Ja, så här sitter man igen i väntans tider. På ett kuvert från landstinget. Tycker det börjar bli lite för mycket av den varan på sista tiden. Är det åldern som börjar göra sig påmind kanske?

Tags: nacke, sjukvård

Trackback URI | Comments RSS