Kristina af Knusselbo

Disclaimer: Det här kan bli lite otäckt – det kanske bara går att göra en gång…egentligen är det ju bara kul om man själv läser samma blogg och det är inte lätt att veta vad folk läser. Liksom. Så ni får väl blunda om ni inte vet vem jag ”härmar”. Eller nåt.
Solrosland – Bumps blogg
Den rödlurvsgulliga ekorren satt uppkrupen i trädet och kände sig utsvultshungrig. Han sträckte sig mot solen, tog en kotte och satte igång att skala den bit för bit.

Då kom jag och söt-Elvira tjoandes i våra sommarrandiga långstrumpor, glatt bollandes med våran jätteboll under trädet.

Helt plötsligt hörde jag nåt som prasslade i granen ovanför oss. Och vips – satt den lilla kurren i min hand, med det lilla hjärtat räddpickande mot min handflata. Hans svans såg så ynkelskrynklig ut nu, den verkade vara bruten.
Hallå där! Vi är ju bara barn vetja! Inte veterinärer. Snabbt sprang vi hem till mamma med den lilla kurredutten. Vi försökte ge honom en nöt men det verkade inte funka för hans lilla rädda mun. Djurens Vänner tog hand om honom sen den lilla gullkraken.

Puss och kärlek!
/B

Ett liv i exil – Silverfisken

Ibland kommer jag att tänka på min gamle vän ekorren. Han satt ofta i sin gran, filosoferade, skalade en bit kotte och njöt av livet i största allmänhet.

Men så kom då de där barnen!

- Hey mate, skrek de upp till honom där han satt i granen, wanna come down and play??

Och då var det precis som om han vaknade upp ur sin dvala. Han spratt till, tappade kotten, hoppade från tallegrenen och ramlade ner.

För honom blev livet aldrig mer vad det varit. Han bröt svansen – och vad mer – hans självkänsla var bruten.
Ibland undrar jag vad som hänt om jag varit den där ekorren. Hade jag varit där jag är idag? Suttit här och bloggat på ”andra” sidan jordklotet? Granen hade nog varit för liten för mig i alla fall. En hel skog hade inte räckt tänkte jag och tittade ut över stadens nattljus.

Killing Zoe

ekorrn satt i granen fast det var fredagkväll. han var trött på det ytliga kroglivet. nu skulle han minsann sitta här tills det dagades. en kotte hade han kvar. inget att dricka och ingen att knulla med fast knulla var han i alla fall så jävla trött på, i alla fall nykter. och han visste att han var oemotståndlig när han ville. det gick alltid att få med en sjyst hona hem till granen. men nu var det kotten som gällde. ingen förstod honom egentligen. de såg bara den röda, yviga svansen och den ludna pälsen. han borde ha förutsett vad som skulle komma. men inte. känslan av skräck när barnen stod under trädet och ropade sina hemska ramsor var förlamande. han måste fly.

han hoppade. det är bara att hoppa. egentligen. men något gick snett. när man inte vet om gran är tall eller vilket jävla träd det är man ska till, hur ska man då kunna hoppa egentligen? direkt han landade kände han att det gick åt helvete. svansjäveln var av, benet stukat och han var mörbultad i hela kroppen. det skulle inte bli nåt knulla här på länge.

men han skulle komma igen. han kommer alltid igen.

Trackback URI | Comments RSS