Dec 31 2007
T som i Totalt hjärnsläpp
Först i alla fall. Jag fick utmaningen från drottningen – en utmaning som kommer från mymlan i förstone.
Jag är en sån där som inte lyssnar på så himla mycket musik. Det är inget som står på för jämnan. Lyssnar faktiskt mest i bilen. Och jag har på senare år konstaterat att musik inte betyder lika mycket som när jag var yngre. Missförstå mig inte – jag älskar musik – men jag köper inte plattor och engagerar mig liksom inte aktivt i lyssnande. Jag lyssnar på det som bjuds. Och sorgligen nog har jag kommit på att min musiksmak alltid påverkats av männen jag haft omkring mig. Jag har liksom inte utvecklat nån egen smak sen jag gick på gymnasiet ungefär utan lyssnat på och tagit till mig det mina män gillat. Eller när jag var yngre – mina bröder. Jag kan inte komma på många band jag ”upptäckt” själv och vurmat för. Det ska vara Gypsy Kings och Mink de Ville då (för många år sedan alltså). Idag är det väl så att jag gillar det greven lyssnar på men tar även till mig musik som görs idag, vilket inte han är så mycket för.
Nå, T var det. Jag tittade på min låtlista på datorn. Om jag skulle vilja vara lite fuskig, kunde jag ju tagit vilket band som helst som börjar på ”The”, men det är väl inte riktigt rumsrent. Jag kom inte på en enda. Letade längre upp i listan. Någon kunde ju ha ett efternamn som börjar på T. DÄR!
Pete Townshend. The Who’s gitarrist. Och nu tänker jag på hans solokarriär alltså. The Who var visserligen viktiga men inga som jag gillat så där helhjärtat. Idag en grå gentleman still going strong. Ok, Grevens inflytande här, men jag lyssnade på Pete Townshend tidigare också, jag och exet hade skivan ”Empty Glass” vet jag.
Vad ska jag då välja med Townshend? Det finns otaliga filmer på Youtube med livespelningar och videor, både nya och gamla. Jag ville ha någon låt med som låter som den gör på plattan – så här kommer ”Let my love open your heart” i originalversion men inspelad som nån slags musikvideo av några unga killar. Det här låten gör mig alltid glad
Här en höjdarlåt från ”Empty glass” i liveversion
Sen ville jag också ha med någon låt där ni får se hur han ser ut nu för tiden (sedan han slutat gå loss på gitarren som en väderkvarn och slå sönder dem mot slutet). Så då får det bli ”Behind blue eyes” bara för att ni ska komma ihåg att det inte är Limp Bizkit som gjort den!
Jaha, det var det! Hoppsan! Det blev visst tre låtar. Så ska jag skicka utmaningen vidare till några andra också! Och då blir det bokstaven U. Välj alltså en bra låt av en artist eller band som börjar på U. Meddela mymlan så blir hon glad. Skicka sedan utmaningen vidare till några andra. Då utmanar jag:
Antira, Petra, Stationsvakt, Veckans varför och Sandra
Gottnyttår!
Bara för att det är U då! Ge mig hela alfabetet och jag kommer ändå att välja U som i U2!
Petra: Tänk att nånstans hade jag ju en känsla av det – jag gjorde det väldigt lätt för dig!
Nåja, det är inte sååå länge sedan Pete Townshend slog som en väderkvarn på gitarren. Kommer inte ihåg i vilket sammanhang, men för ett par år sedan såg jag på tv hur en gråhårig man stog och plågade en gitarr i en studio. Först blev jag förvånad att en gammal man kunde få så mycket (o)ljud ur en gitarr men sken snabbt upp när jag såg vem det var.
Skön version av ”Behind Blue Eyes” förresten. Och nej, jag är fullt medveten att det inte är en Limp Bizkit-låt.
rigg: Nej, jag vet – jag hittade en massa rätt nya exempel på ”The windmill” men jag tänkte att jag ville ha med nåt lugnare…fast demolerar gitarrer hoppas jag han har slutat med i alla fall.
Nu har jag antagit din utmaning
[...] Knusselboskan har fattat det här med att artister sorterar på efternamn och valde Pete Townshend. Tre låtar även här. (fan tror ni att jag har all tid i världen att sitta och kolla youtubefilmer?) [...]
http://sandragustafsson.se/2008/01/03/musikutmanad/