Jan 16 2008
Pi – den rebelliske lille pixeln
Jag satt i godan ro (läs: slet mitt hår i förtvivlan) och jobbade med min slutinlämningsuppgift i kursen i digital bildbehandling. Tre bilder skulle bildbehandlas och Photoshop gick varmt. Jag hade jobbat i flera timmar och nu började det nästan flimra framför ögonen. Två bilder var klara men det var den sista jag hade problem med. Var det rätt idé egentligen?
- Faan, vad du är värdelös – du har ju inte ens de mest elementära bildbehandlingskunskaper! hörde jag plötsligt en liten röst pipa.
Jag såg mig omkring men jag var faktiskt ensam i rummet. Rösten lät liten och spröd och nu hojtade den till igen.
- Ska du ha hjälp eller?
Och nu såg jag! Längs uppe till höger i Photoshopmenyn satt han. Lille [tag]Pi[/tag]! Jag hade läst om hans irrfärder i cybervärlden och fattade inte att han vågade komma hit. Jag hade ju (på skoj visserligen) hotat att maska bort honom hos Mymlan, men han kanske inte läste kommentarer så….
- Alltså, det fattar du väl att man inte kan ha en fem meter hög katt som går på Londons gator, avbröt Pi mig i mina funderingar. Det ser ju för faan inte klokt ut! Och snö! När tror du det låg snö på gatorna där senast. Alltså frågar du mig så kan du lika gärna kasta skiten och börja om från början.
- Ja, men nu frågar jag inte dig, snäste jag av Pi, det kallas montage och bildkonst och det verkar inte som om du förstår dig på sånt. Det är meningen att det ska vara absurt, ditt klappträ! Nu började jag snart ilskna till. Komma här och komma liksom…
- Atjooo, kom det nu från Pi. Har du också hårbollar hemma? Där jag var sist hade de ett helt gäng och jag blev så jävla allergisk. Något obestämbart slem rann nedför skärmen.
- Javisst har jag hårboll men bara en, skrattade jag. Passar det inte så är det bara att dra!
Pi nös en gång till och tittade igen på bilden jag höll på att jobba med.
- Nej, vet du vad, utbrast han kaxigt. Det ser ju ut som om solen kommer bakifrån, då kan ju inte skuggan ligga där.
- Vet du, sa jag. Nu är du så här (måttade ett väldigt litet mått mellan tummen o pekfingret) långt borta från att verkligen bli bortmaskad. Jag trycker bara på den här lilla knappen för att göra en ny lagermask, väljer en svart pensel och vips! är du borta. Sen är det slut på den här jäkla följetongen.
- Neeej, snäällla, ropade Pi, nu ganska spak. Låt bli!
- Och bara för att du kom med så elaka kommentarer om mitt foto så tänker jag skicka tillbaka dig till samma ställe du kom ifrån. Kanske till en annan dator (?) men till alla hårbollar och till nån som kan vara lika vass eller vassare än Josh som du var hos nyss. Det blir en lagom hämnd för din sågning av mitt jobb!
————————————-
[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]
Vad jag vill, är att i det här fallet /Sugbloggen Nini Danny Stinnitus Danny Mymlan Josh Kristina af Knusselbo/ Drottningen ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till dig. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!
Så: 1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.
3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.
4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!
[...] Uppdaterat: • PI knegar som stand-in pixel hos Sugbloggen och tar med sig alla andra pixlar därifrån i protest mot Steffos porrfluktande. • PI och hans nyfunna garde flyr till Bad Girl Nini där de blir tuttpressade på information om Steffos perversioner. • PI går på en nit hos A window to my insanity när han inser att han inte alls hamnat hos en snygg brud. • PI får mer tuttar uppkörda i ansiktet hos Stinnitus, men tvingas prompt tillbaka till Danny Dang via en slö uppkoppling, är hans resa redan slut? • PI får lite raggningstips av Danny Dang på A window to my insanity, snart går inga honor säkra! • PI får sig en hård uppläxning i hur man beter sig gentemot kvinnor signerat the real mymlan. • PI blir förnärmad när hans begränsade färdigheter som en liten pixel jämförs med en fullfjädrad markör hos Enligt Min Humla. • PI försöker läxa upp Kristina af Knusselbo i bildkonst, men går på pumpen rejält efter hot om att bli bortmaskad. [...]
Får väl erkänna att jag inte var helt säker på om PI skulle överleva det här besöket, men tydligen verkar han åtnjuta någon form av hatkärlek vart han än går.
(Fast PI dör inte av en svart lagermask, han ändrar bara färg, till svart)
Njae…. du har en bild och lägger en annan bild i ett lager ovanpå den första. Skapar en lagermask på andra lagret, väljer en svart pensel och målar med den så maskar du bort innehållet i det översta lagret och det undre lagret kommer fram. Inte blir det svart inte. Nåt har jag lärt mig på kursen i alla fall, vad än Pi säger!
Berätta om ”klappträ”! Låter som något i stil med plattnacke. Skojsigt.
Klappträ är väl ett sånt där redskap som användes vid tvättning, typ vid en sjö på en brygga – istället för att vrida ur sköljvattnet så slog man ut det.
Men jag fattar inte vad det är inbillad allergi som PI dragit sig till med. Den lilla parveln är ju född i ett hem med hela 5 hårbollar, så jag tror att det helt enkelt fiskas efter sympati och ömma klappar.
Men näh, vad ett ”riktigt” klappträ är vet jag ju
, men att använda ordet som ett tillmäle är något helt annat. Jag menar, en pixel kan ju knappast kan vara eller liknas vid ett bokstavligt klappträ.
Det jag undrar är alltså om användandet av klappträ som epitet är ett ”påhitt” i stil med plattnacke eller ålbete, eller kanske ännu hellre likt vanliga ord som fått alternativa innebörder (e.g. ”äger” och suger”). Eller användandet kanske är dialektalt (jag vet att K använder en del skojiga dialektala uttryck, på vilket jag i stunden inte har något exempel)?
men..varför gör du sååååååå?
nef: Det kan ju hända att man utvecklar allergi efter långvarig exponering – typ när glaset blir full så rinner det över – och det är nog det som har hänt.
Mia*: Ett klappträ är en idiot helt enkelt, det betyder exakt samma sak som plattnacke.
Ett ålbete för mig är däremot nåt annat
Jag har dock ingen aning om om det är dialektalt eller inte, det är ju inte lätt att veta. Jag bor ju mitt i den här dialekten liksom
Drottningen: Därför att jag inte kunde komma på att tänka på någon annan som kunde ta sig an den där lille parveln. Gör som jag, ta hand om honom direkt så han slipper hänga över dig.
*s*
Han är verkligen ett litet ynk.
…hela den här historien är ju fullständigt fantastisk och underbar..!
*s*
Hahaha, han leeever fortfarande! Min fascination är enorm! *Väntar på fortsättning på syltsidan
*
Jag förutspår att PI hamnar hos msgarbo ganska snart.
[...] Kristina surnade till betänkligt när Pi kritiserade henne och så kastade hon hit honom och som jag har väntat. Och väntat. Visserligen har jag varit lite ouppmärksam, men Pi verkar ju inte vara någon som lider i tysthet så att säga, så lite förvånad har jag allt varit. [...]