Nov 16 2008
Och snart är det jul igen
Nu för tiden känns det inte som att det viktigaste är julklapparna. Min dotter frågade igår vad jag önskar mig i julklapp och det blev totalt blankt i hjärnan. Visst, jag ska inte sticka under stol med att jag tycker det är roligt att få paket (det ska man ju inte säga – man ska säga att det roligaste är att ge, ok det är också kul men liite kul är det att få också) men jag har väldigt svårt att formulera eventuella önskningar i ord. Det verkar liksom förmätet på nåt vis – att önska sig nåt för egen del. Ungefär som att jag inte vill vara till besvär för någon, lilla obetydliga jag. Huvudsaken nu för tiden är egentligen för mig att få umgås med mina barn (vilket sker alldeles för sällan) och andra familjemedlemmar, äta gott och mysa.
Annat var det när man var liten. Då önskade man sig ohejdat. Varje år fick vi dessutom skicka en önskelista till mormor och morfar som bodde äända nere i Stockholm medan vi bodde i Dalarna. Dem träffade vi aldrig på jularna, men det kom alltid ett stor kartong med posten lite före jul, som mormor hade packat full med paket till alla fyra barnen och till mamma och pappa. Den stora kartongen åkte in i en garderob och vi brukade nyfiket försöka kika lite i den i förväg. Och kanske klämma lite också. Strängt förbjudet men ack så spännande. Vad fick man då? Ja, när jag var liten såg vi inte så mycket till gåvornas värde som antalet. Jag minns att vi brukade räkna men som hade fått flest juklappar, sen spelade det nog inte så stor roll vad det var för något. Jag har en känsla av att barnen av idag önskar sig något dyrare grejer än vad vi gjorde.
Av mormor och morfar vågade jag i alla fall inte önska några dyra saker för man kände på sig att de inte var så särdeles jätterika. När min mormor dog och mamma var med och rensade hennes lägenhet kom den här lilla önskelistan fram, skickad av mig nånstans i 10-årsåldern kanske. Jag tycker den är helt underbar
Behöver jag säga att jag var en sån där liten innesittarvarelse som gillade att läsa och rita…
Tweet
Fantastisk lapp! Och man riktigt ser hur omsorgsfullt du skrivit vackert
När jag var liten skrev man skrivstil!
Hahaha! ”Ett litet block(eller stort)”. Kom igen! Du ville ha ett block och punkt!
@Maja: Jag har ingen aning om varför jag skrev så där. Jag kanske helst ville ha ett litet men det gick bra med ett stort i nödfall eller nåt sånt?
Redan då ville du inte verka förmäten så du bad om ett litet block bara…men ok då..ett stort om ni har råd?
Verkligen fin lapp och hade kunnat vara skriven av mig också i samma ålder, ffa böcker!
Skulle kunnat vara jag som skrivit lappen. Inte för önskningarna men för skrivstilen! Kommer inte ihåg om jag skrev några önskelistor över huvud taget. Gulligt i alla fall!