Mar 27 2007
Särskrivning igen då
Jag har i diverse kommentarer här nedan blivit påhoppad av någon som kallar sig ul för att jag kommenterade hos mymlan att jag också tycker särskrivningar är en styggelse. Nu börjar det bli så långa kommentarer under ett inlägg som inte alls har med det att göra, så jag skapar ett eget inlägg i ämnet.
Till ul då:
Var har jag skrivit att inte alla har rätt att ha en åsikt? Du får tycka precis vad du vill, men låt då mig också tycka vad jag vill!
Jag hävdar fortfarande att: jag har full förståelse för dyslektiker för att de inte behärskar det skrivna språket – medan ”vanliga” människor skulle kunna anstränga sig lite mer för att sätta sig in vad som ska särskrivas eller inte. Jag tror det beror på att svenskundervisningen har blivit sämre i skolorna för när jag var liten fanns inte det här problemet. Det är de senaste fem-tio åren det dykt upp och främst hos yngre, så det borde bero på skolan.
Hur du skriver hemma på ditt rum angår väl ingen, men skriver man offentliga texter tycker jag att man har ett ansvar. Kan man inte själv får man väl ta hjälp av någon som kan, kanske?
Det finns en mycket enkel regel för särskrivningar som de flesta borde kunna lära sig:
Uttala ordet. Låter det som det sitter ihop, så gör det det.
Varför är det viktigt då? Jo, för läsbarheten i en text. Om ni läser lappen från ICA som jag hade med i ett inlägg här nedanför, så blir det väldigt svårläst när man ska försöka lista ut vad en rått jägare är för någon och att katten är sällskaps sjuk eller som de klassiska exemplen hämtade från Ankans blog:
- Antik affär inte samma som antikaffär
- Rök fritt är motsatsen till rökfritt
- Hackad kalv lever med kul potatis - Hackad kalvlever med kulpotatis
- Lång hårig sjuk sköterska – Långhårig sjuksköterska
- Kassa system och kassa skåp säljs av den kassa avdelningen
- Bar personal – fryser mer än ordinarie barpersonal
- Kom ut klädd – kanske en uppmaning till homosexuella
- Persisk matt service – stackarna, att de ska vara så trötta
- Super under ställ – inte ska du väl stå där under stället och dricka
- Bind galen – annars kanske han gör någon illa
Att jag sedan skriver att det är en skymf mot språket och att jag lider av att se eländet är ju mer ett raljerande. Men jag är intresserad av språket och tycker det är förbaskat synd när det bryts ner och förstörs.
ul, jag VET vad lidande är. Det vet man när ens bror har dött eller när man legat fastklämd i ett tåg efter en tågolycka eller när man vaknat upp efter en hjärnoperation. Men det tycker jag inte du har med att göra.
Tweet
och jag tycker faktikt använd då inte llidande ett samhang där det inte hör hemma.
och som inte andraockså skulle var det utan attanvänd din ord.
påhopp och påhopp tro du inte folk som kanske har problem tex särskrivering istället känner påhopp av dig. tycker själv man bör använd ord där det hör hemma. det ärockså att värna om svenka språket.
du en dyslektiker är minst lika begåvad som en vanlig människa men vår åsiker går tydlig isär väldig kommer inte att komenter dig dig något mer har sak mitt.
Särskrivningarna idag beror nog på engelskan, där är ju ett ord två och förr var ju inte engelska språket så utbrett som idag iom Internet. Det värsta efter särskrivare är personer som inte kan skilja på ”dem” och ”de” och väljer att skriva ”dom” istället.
ul1: ursäkta att man skojar lite då
ul2: det där förstod jag inte?
ul3: jag kände mig lite påhoppad eftersom du inte skrev i mymlans inlägg längre utan gick över till min blog och kommenterade under ett helt annat inlägg.
ul4: Nu läser du mitt inlägg som Fan läser Bibeln! Jag har inte skrivit någonstans att dyslektiker inte är normalbegåvade!! Med ”vanliga” människor menade jag bara människor som inte är dyslektikter för att skilja dem åt. Och nej, du behöver inte alls kommentera mer. Det räcker så bra så där.
Mickey: Jo, alla säger att det beror på engelskan men jag tycker det är lite konstigt. Så himla mycket skriver man väl inte på engelska så man ska behöva blanda ihop korten? Och jag har också läst engelska och jag kan tala och skriva på engelska men aldrig upplevt det som något problem att hålla isär.
Och du, det är faktiskt vedertaget (även om jag tycker det ser dumt ut) att skriva ”dom” i stället för ”de” eller ”dem”!! Det som ser illa ut är när man använder orden fel. ”Dem gick ner på stan” t ex.
menar bara att man inte behöver uttrycka sig i din ord men ändå vara intresserad av svenska språket.
1. jag tycker inte du skojade och hoppad för att kommenter i blogg det kan alls inte förstå.
2 läser inte din blogg som jag läser Bibeln. 3. använd då inte ordet vanliga människor och dyslektiker bara där finns en otrevlig skillnad tycker jag.
*suck*
ul: när jag skriver ”vanliga” inom citationstecken så är det just för att man ska förstå att jag INTE menar något nedsättande om dyslektiker. ”Vanliga” inom citationstecken betyder ”så kallade vanliga” människor i det här fallet. Att du tycker det ligger en ”otrevlig” skillnad i det får stå för dig.
Kan du inte i stället tala om vad du tycker om sakfrågan? Varför spelar det ingen roll om man särskriver en massa ord som ska sitta ihop egentligen? Tycker du exemplen ovan är lättlästa och tydliga? Bevisa att jag har fel i stället för att bara säga att jag använder fel ord när jag skriver vad jag tycker!!
Det har jag ju redan gjort att är väl bättre att folk uttrycker sig än tiger och att särskrivning inte behöver handla om att man är slavrig och varför inte i mejl sammanhang använd sin fantasi ofta framgår av sammanhang i en text vad folk menar, Varför inte se det roliga i saken istället ? det kan bli humor av det hela, tycker inte man bör använd ordet där de hör men tycker inte man kbör använd ordet lida vad det gäller särskrivning att man sedan inte gillar det själv av olika orsaker.Det tycker jag är en helt annan sak. och forfarade vad vet om dess person som skriver mejlom det inte har någon de har någon form av stavning problem eller ej.
jag säger inte att det inte spela någon roll eller inte tycker bara sätt att trycka sig på faktiskt ger en nredsätt ton åt folk som kanske har problem med stavning och såvidare. Och det finns värre saker att haka upp sig på än särskrivning. Vidare beror särskrivning kanske också att alklt går så mycket snabbare idag än förr. (det har jag också sagt).
Så du Knusselbo har fått dina svar.
Ord är makt. Det är bara att konstatera. Rättvist eller inte, texter som är särskrivna, felstavade och grammatiskt inkorrekta orkar jag sällan traggla mig igenom för att försöka förstå. Jag tar dem inte heller på samma allvar som en rättstavad text.
Av ul:s inlägg här ovanför förstår jag tyvärr bara en bråkdel. Av det jag faktiskt förstår tycker jag mig uttyda att han/hon inte begriper hur man ska tolka saker satta inom citationstecken och därför blir upprörd över saker du aldrig menat? Återigen, att kunna skriva och läsa svenska språket korrekt ger ”makt”.
Du Petra jag vet hur man ska tolka ” ” och jag kan läsa och även om min stavning inte är korrekt vet jag faktiskt att tar man säg tid så förstår man och du förstår en bråkdel kanske beror på att du inte läst den blogg dn det här inläggt är länkat till. Men du tillhör kanske de som har fördomar emot andra och som inte vill förstå. Visst ord är makt men inte behöver man uttrycka maakt genom att trycka ned andra. du tycker dig uttyda vad har du för rätt att uttyda saker som faktiskt inte stämmer. NU orkar jag inte med sådan som er längre.
åhhh… har du också fått ett alldeles eget troll?
(och som inlägg i debatten; av någon märklig anledning så brukar dyslektiker faktiskt inte vara så notoriska särskrivare så vad de har att göra med det här förstår jag inte. Och för alla osäkra; säger du ordet som ett ord så är det ett ord, gör du en liten paus emellan så är det två. enkelt va?)
ul: Ok att det är bättre att folk uttrycker sig än att de tiger – men om man inte förstår vad de menar för att de skriver så illa då? Och vem har pratat om mejlsammanhang?? Mymlan och jag pratade om offentliga sammanhang som t ex skyltar, reklam, tidningstexter m m. Som sagt, vad du skriver hemma på kammaren lägger jag mig inte i. Och Mymlans inlägg var gjort med humor, jag försökte svara i en humoristisk anda och det tolkade du som att jag försöker trycka ner de som inte kan??
Det är ju trots allt som Petra säger att ord är makt och i professionella sammanhang har jag mycket svårt att en felstavad och särskriven text på allvar.
Och du – det kan väl inte bero på att folk har bråttom att de särskriver?? Det tar ju längre tid att göra ett mellanslag än att inte göra det!!
Jag är lärare och konstaterar följande: Av någon anledning har särskrivningar brett ut sig väldigt mycket de senaste åren, trots att vi i skolan går igenom det här och tränar och tränar. Språket har ju ofta krafter i sig själv och går mot ständiga förenklingar och förändringar, så kanske kommer vi att gå emot särskrivning som norm, vad vet jag?
Irriterande är det och det försvårar läsningen. Dessutom är det helt sant att det är ett fruktansvärt handikapp att inte kunna uttrycka sig korrekt skriftligt. Därför är det ännu viktigare för dyslektiker att träna sin stavning än för andra Dyslexidiagnosen ska ju inte leda till att man helt ger upp sina försök att skriva korrekt, utan snarare att skuldbördan lättas (”jag är inte dum i huvudet!!”) samtidigt som man får prova olika metoder för att nå framgång med sitt språk. Det ska vara en sporre, inte en ursäkt.
Jag tycker inte att du Kristina har varit nedlåtande i din attityd, tvärtom har du talat om som det är… Och att det är så viktigt med språket måste våra unga förstå och lära sig!
Lärinnan en dyslektikter oavsett graden av sitt handikapp kommer alltid att ha en bit av sitt handikapp kvar. Att dyslektikter kan aldrig skriva helt korrekt. Hur mycket träning eller hjälp de får. visst det fins de som använder sig av sin diagnos som en ursäkt. Men tror faktiskt inte det är särkligt många.Anser själv kanske inte att dyslexidiagnos i säga någonsin kan vara en sporre utan en förklaring till varför en prson kanske har svårt med stavning. Och att en dyslexidiagnos kan var en både en ursäkt/förklaring till varför en person har vissa problem. visst att efter sträva korrekt stavning är viktigt men dyslektikter förblir alltid dyslektiker oavsett sin grad av dyslexi. För säga till dysletiker stava helt korrekt går ej
ul: Det där är väldigt individuellt faktiskt enligt forskningen (jag läser till specialpedagog): Vissa kan få så pass bra hjälp att det inte ens ”märks” att de har dyslexi, för andra är det ett livslångt problem att tampas med ständigt. Alla är individer, så även människor med dyslexi. Det finns t o m de som har dyslexi som kan stava hur lätt som helst, men so kanske har andra problem, exempelvis läshastighet eller något annat. Man kan inte dra alla över samma kam.
du jag vet en dysetiker ängre läs hastighrt än en utan dyslexi . jag dra alla över kam tror nog jag ver lite bättre. pga av jag själv har det och tror aldig en dystiker kan lära sig stava hur lätt som helst. den som lever med sitt handikapp vet nog bättre än vad forskning kommkit fram till. och även blivande speciallpedagog. För dyslexi är inte ett handkapp som försvinner utan en bit oavsett hur mycket hjälp man får kommer alltid att förbli kvar. och de handlar accepterar det faktum.
jag livet med mitt sk handikapp vad man nu vil kalla det för sedan barnben.
jag dra inte alla över i kam menar och det är också ett faktum attrn person med dyslexi också har lägre läshastighet än person utan, så det äår faktikt bara en annan sida av sammma mynt. Så jag tror inte på den historia om att dysletiker kan stava hur lätt som helst. Alla fall är det nog isåfall ganska ovanligt. men orkar jag och vill prata mer om det , jag vet hur det är att lev med ett sådan handikapp men ett faktiskt inte du.
Hahahahahaha, ja akta dig för att kommentera i min blogg!
)
Jag skriver oftast dom. Det är så man säger, så därför skriver jag så. Och det är mycket mycket bättre än att skriva dem när det ska vara de, som du också tog upp.
Vad gäller särskrivning så har du förklarat det så bra… Det är skillnad på dyslexi och lathet.
ul. Gå och dra nåt gammalt över dig, jävla vandrande freakshow. Dyslektiker har blivit daltade med länge nog. Själv är jag dyskalkyliker – jag kan inte räkna. Inte fan finns det någon hjälp för det? Nejdå, det förväntas att man ska klara av. Har förut diskuterat med dyslektiker som helt seriöst menar att det inte finns dyskalkyli utan det är mest synd om dyslektikerna. Och jag har ett antal vänner, kompisar och bekanta som är dyslektiker som inte vill bli synd-om-tyckta och istället gett sig fan på att lyckas trots sitt handikapp. Och gjort det. Själv är jag beteendevetare och spenderar mängder med tid med att läsa statistik – trots mitt handikapp. Du är helt enkelt en patetisk person som valt att bli offer istället för att inse att det bara är du som kan förändra något. Istället väljer du att vara troll här. En sån jävla loser.
”jag dra inte alla över i kam menar och det är också ett faktum attrn person med dyslexi också har lägre läshastighet än person utan, så det äår faktikt bara en annan sida av sammma mynt. Så jag tror inte på den historia om att dysletiker kan stava hur lätt som helst. Alla fall är det nog isåfall ganska ovanligt. men orkar jag och vill prata mer om det , jag vet hur det är att lev med ett sådan handikapp men ett faktiskt inte du.”
jag fick embryo-vibbar av det här. Undrar om ul anser att embryo aka Magnus Carlbring driver med dyslektiker (om man betänker hans ”erkännande” av embryos uppkomst)?
[...] Jojo. Jag har ju haft en del annat för mig än att rejsa runt i bloggosfären. Så nu när jag läser ett par dagars skörd av vanity-bloggar1 inser jag att det inte bara är Waldorfpuckon som florerar utan min vän Kristina har fått sig ett eget troll – ett dyslektiskt troll till på köpet. Han (argumentationen och det lätt förvirrade men likväl idoga kommenterandet känns rätt manligt) har hakat upp sig på att K äger en het avsky mot särskrivningar. Det har hon och jag dividerat om ett flertal gånger – bland annat diskuterat den lätt (enligt mig) fascistoida organisationen skrivihop. Själv står jag för en ståndpunkt som handlar om att språket är dynamiskt och förändras, vilket gör att mycket särskrivande snarare kommer att ses som normal svenska om något – några år (se bara den snabba utvecklingen av att försvenska engelska ord som kommer från it-världen). Nåväl, denne riddare-av-skyddande-av-dyslektikers-rätt-att-vara-offer – även känd som “ul” – viftar vilt såväl i Kristinas kommentarsfält som i mymlans. Och är i början roande – men utvecklar sig till att bli lika irriterande som en mygga. Surrar hela tiden utan att ens komma till skott. [...]
Dödsstraff för särskrivning! Även åt dyslesbiska!
Skämt åsido håller jag med om att personer utan läshandikapp inte bör få komma undan med sådana otyg i skrift, faktiskt inte ens i e-post eller på en blogg. Särskrivningar ses till och med på universitetsnivå, i uppsatser och avhandlingar.
Däremot tror jag inte att engelskan är grundorsaken; folk särskrev långt innan engelskan blev dominerande. Möjligtvis kan fenomenet ha accentuerats under senare år, men det kan då eventuellt vara en kombination av en kontinuerligt sämre skola och engelskans inflytande.
Att jag tvivlar på engelskan som syndabock beror på att svenskan så skarpt skiljer på ord som ”sjuksköterska” och uttrycket ”sjuk sköterska”; det fins en tonskillnad på de två elementen som gör att man egentligen inte kan särskriva av misstag.
Jag håller sosseskolan som ansvarig för denna utveckling.
N|: Akta dig – nu kommer ul att invadera dig också…
Jag vågade väl inte uttrycka mig lika drastiskt som du har gjort, men nog utstrålar ul lite väl mycket tyck-synd-om-mig-för-jag-är-handikappad-känsla. Uttrycker man en annan åsikt än ul så trycker man genast ner andra?!?!
Blogge: Nej jag tror inte heller så mycket på att det är engelskan, utan snarare något i skolans svenskundervisning som har förändrats. Jag gick i skolan på 60-talet nämligen och på den tiden fanns inte den här problematiken alls. Kanske man lär sig läsa på nåt annat sätt? Att orden står i sär innan man får binda ihop dem? Jag har ingen aning… Lärarinnan kanske vet.
Japp. Hon dök upp hos mig också. Ett riktigt stolpskott.
Suck alså ni vet inting hur kan ni. jag tycker inte syndom mig själv. FATTA
Nej, ul. Vi vet bara det du skriver. Och det är rätt dumt argumenteringsmässigt sett. Du väljer att sticka ut hakan och dissa folk – inse att what goes around comes around. Du kanske tidigare har blivit klappat och synd-om-tyckt men då är det dags att inse att det finns personer som inte med automatik faller in i nån sorts ”ojojoj lilla personen som inte kan stava”…
Det är ett riktigt troll
DU jag tycker inte synd om mig själv och har inte blivt klapp ppå huvud och slut dissa mig. OCh ville inte folk skall tycka synda om mig heller.
fattar inte hur du är N.
jag menar inte att särskrivning som kan uppfattas som slavra är negatvt mot mig skilja på sak och person själv i dina inlägg.
Kristina: Fick en liten tanke bara… Du vet, när man ser gamla människors inköpslistor som ligger kvar och skräpar i kundkorgar? Då har jag ofta noterat att de särskriver (t ex hallon saft, råg bröd). Man ser ju att det är en gammal människa som skrivit (lite darrigt och snirkligt) och just att de särskriver så friskt har förvånat mig för jag trodde det var ett nytt fenomen. Men det kanske är nygammalt?
N – jag har också dyskalkyli… och det är rätt, ingen tar en på allvar, man räknas bara som DUM eller LAT.
Och som sagt – vad gäller den här diskussionen om särskrivningar så handlar den inte om dyslektikerna, utan om friska människor som kan sätta ihop meningar utan problem, men ändå nonchalerar de enklaste regler.
Petra: Det har jag aldrig sett! Ajabaja, kom inte och slå hål på mina teorier nu…
mymlan: Efter gårdagens felräkning i bokslutet börjar jag tro att jag har dyskalkyli också. Kan jag skylla på det när chefen ska ha en förklaring?
Nej, det är det jag försökt förklara för ul men hon vägrar förstå…jag pratar om ”vanliga” människor (men så fick man inte heller säga…) utan handikapp.
Nu kom jag på en bra jämförelse.
Jag skulle kunna skriva ett inlägg om att jag blir irriterad på folk som sitter och dreglar så det rinner saliv ner i maten när jag sitter vid samma bord.
Så gör man ju inte, om man är extremt hänsynslös och nonchalant – eller handikappad på ett sätt, så att man inte kan styra salivproduktionen eller svälja riktigt.
Om jag skriver om dreggel så är det såklart inte dom som är handikappade jag ger mig på!
Och ska man tänka så så kan man inte skriva NÅNTING, för det finns alltid nån som inte borde som ändå känner sig träffad och kanske blir ledsen…
Hej Kristina!
Det är skönt att se att vi i alla fall är några kvar som bemästrar den ädla konsten att skriva ihop. Tack för din länkning, hoppas det hela klarnar lite för den som inte riktigt har kläm på språket.
Särskrivning hör hemma i Engelska, inte Svenska (precis som Mickey J. var inne på i början av den här tråden). Språkvård. Gör man en särskrivning med flit, för att markera något, framhäva något – kan den ju till och med vara spännande.
Gringotidningen har ett roligt språk. ”Blattesvenska är kul”, men tänk om vi bara kunde umgås så? ”vad händish?”.
Begränsningar i språket, begränsar också hjärnan och våra möjligheter till utveckling, att komma varandra närmre. Språket är viktigt. Bra att intressera sig för det och vårda det.
H.
Eftersom jag så innerligt håller med dig, Kristina af Knusselbo, skrev jag inspirerat inlägg med samma andemening på http://www.sprakpolis.se
Oh my god! Snacka om att leva ett liv som verkar gå ut på att leta upp folk och sedan hacka på dom. Särskrivningar ÄR en styggelse, det tror jag alla som bryr sig om det svenska språket kan skriva under på.
Alltså, ul är en sådan bloggkommentator som man egentligen alltid ska ignorera. För en sådan vill bara bråka för bråkandets skull och ni kommer aldrig kunna få personen att lyssna på vad ni skriver.
Slöseri på energi. ”Troll”, kallas de.
Hittade detta inlägg via http://www.sprakpolis.se . Jag kan bara hålla med. I inlägget står det att det är de 5-10 senaste åren problemet har uppstått. Vet inte om jag kan hålla med, i och för sig (oj, är detta något som ska bindas ihop till ett ord?) har det väl ökat kraftigt de senaste 5-10 åren men jag vet flera i min generation (jag är född ‘63) som särskriver frekvent. Svårläst!
Återanvänder en del av min kommentar hos språkpolis: ”Jag skulle aldrig äta en skum tomte eller kyckling lever (jag tycker inte om kycklinglever heller men det låter godare).”
[...] En väldigt kort sammanfattning: Kristina af Knusselbo skrev ett inlägg om särskrivningar och kastade därmed den första stenen. Något hon för övrigt är berättigad att göra eftersom hon själv är fri från synd – eller åtminstone särskrivningssynden. Detta väckte uppenbarligen ont blod. När så N|. kommenterade det hela fick även han på skallen. Den som känner för det kan ju följa länkarna och läsa ikapp. [...]
Nu är uls blogg lösenordsskyddad. Troligen pga mig eftersom jag berättade för hennes läsare vad hon gjorde för fel.
Var för nämns inte ord behandlare som orsak till sär skrivning? Observera att hela detta inlägg är stavnings kontrollerat helt utan fel. Vi har helt enkelt blivit så skit slöa, att vi inte ens läser våra egna blogg poster, blogg kommentarer, mejl, eller ens ordbehandlings dokument längre innan vi sparar och skickar.
Det hela får mig att tänka på en debatt om interpunktion som Guillou hade med en ”frenetisk” belackare för några år sedan.
Kritikerns kommentarer gick ut på att interpunktionen bara var onödigt akademiskt krångel.
I sin replik började Guillou ute lämna alla komman semikolon och kolon Sedan tog han bort punkter och binde streck Där efter slutade han skriva i hop ord där det var meningen Sen tog han bort rad brytningar Till slut gick han i för ändringens namn så långt att han ute lämnade vklr inti ord eftrsm de frmgr av smmnhngt Txtn blv ntrlgtvs allt mr hmrstsk att lsa Pngn gck frm utn alla ondga rglr är vrt sprk nrmst obgrplgt
Nej nu får jag lägga av, jag får akuta allergiska särskrivningseksem och grammatisk rethosta av att hålla på så här.
Jag tror att Microsoft jävla Word är roten till allt elände, precis som sägs ovan. När alla ord som inte finns i Words otroligt omfattande ordlista på 37 ord skrivs, rödmarkeras dessa som ogiltiga/felstavade.
Hänga gubbe-klassikern ”flaggstångsknoppsputsmedel” kommer ju aldrig igenom, om man inte lägger till ordet i sin egen ordlista. Flaggstångs knopps puts medel går säkert galant.
Om man avvecklar Microsoft borde det hela lösa sig.
Marcus o buddy jesus: Jag har använt Word i princip varenda arbetsdag sedan låt säga….det hette kanske Word 95 eller nåt sånt (nå, mer än 10 år i alla fall) och inte fan särskriver jag ord för den skull. Så man kan inte bara skylla på det heller. Och jag skriver mycket och ofta under tidspress. Slöhet? Ja, det är ju det jag säger!
OBS! Jag skriver ALDRIG med rättstavningen påkopplad eftersom det är synnerligen irriterande. Jag trycker möjligen (när jag inte glömmer det) F7 när jag är färdig och kontrollerar det jag skrivit. Grammatikkontrollen vägrar jag använda, den är ju bara för löjlig.
Man kan inte säga att Word är ROTEN till det onda, eftersom regeln för ihopskrivning är så enkel att man inte skulle behöva fundera ens.
Nej Word är inte ensam ansvarig buse, vanlig slöhet har mycket med saken att göra.
Fast det finns en generationsklyfta inbakad någonstans i smeten. I alla fall har jag upplevt en sådan:
För knappa tio år sedan hade jag en inneboende som var journaliststuderande. Hon särskrev helt vilt. Vid ett tillfälle bad hon mig korrekturläsa en text, och jag kunde bara inte låta bli att vara lite dryg om alla särskrivningar. Hon såg ut som en fågelholk: ”Vaddå särskrivningar?”
För att göra en lång historia kort, så fick jag efter en stund ge upp. Hon förstod överhuvudtaget inte vad jag var ute efter. Hon var som sagt JOURNALISTSTUDERANDE
Marcus: Ja, det är det jag är inne på också – att det är en generationsfråga av nåt slag. Jag gick som sagt i skolan på 60-70-talet och såg aldrig några särskrivningar då. Jag vidhåller att något måste ha hänt med svenskundervisningen.
Fast Marcus och Kristina. Ni är lite inkrökta. Om man läser gamla svenska texter (dvs. innan femtiotalet…) finns det en mängd särskrivna ord. Det hela handlar inte heller om vad som är ”rätt” eller ”fel” utan vad som faktiskt är mest användbart; dvs. vad kommunicerar mest. Och desto mer rikt språket blir, dvs. ju fler ord som används av en stor mängd skriven kommunikation desto viktigare blir det att skriva saker så att de är snabbt förståeliga.
N|: Nu förstår jag inte riktigt vad du vill komma? Jag angriper inte särskrivning för att det är ”fel” utan just för att det kommunicerar så in i bomben dåligt!! Jag kan inte läsa skiten – det är svårt och tar lång tid! Det är fan inte användbart för fem öre! Så det så!
Snart är det väl jag som är dum i huvudet och gammalmodig också som inte kan läsa särskriven text?? I så fall tar jag mig för pannan…
Stå på dig Ul, jag förstår vad du menar. Men passa dig för den här ank dammen som bloggosfären utgör. Det är en klubb för inbördes beundran där inga av vikelser tolereras. Bevara Sverige homogent så att säga.
Särskrivningar är ett elände. De började i och med att fler och fler började använda datorernas tangentbord. Innan dess var det språkkunniga människor som skrev på skrivmaskin. Nu när alla kan framställa texter blir det lite hipp som happ. Man tycker att det är svårt att läsa (och skriva) långa ord och har en missriktad omtanke om läsaren.
Ska vi även nämna min käpphäst i språkfelssammanhanget – nämligen skillnaden mellan ”var” och ”vart”?
Thore: Det är ju tur att nån förstår vad ul menar för jag gör det då sannerligen inte. Då kan du ju gå till hennes blog och klappa henne på ryggen i stället. Nej, just ja – hon har ju stängt av kommentarsfunktionen…
Rutan: Hur skulle tangentbordet i sig kunna åstadkomma särskrivningar? Tangenterna sitter väl lika som på en skrivmaskin… nja, jag får inte ihop det riktigt. Så du menar att om man skriver för hand så särskriver man inte? För skrivit måste väl folk alltid ha gjort?
Thore får säkert komma in och kommentera – för UL skapar sin egen ankdamm med just sådana som Thore menar vi andra är. För att kommentera hos UL måste man tycka som henne annars är det kört.
Vad gäller min tidigare åsikt om särskrivning bygger den på samma grund som min aversion mot kategoriska imperativ: det går inte att säga att något är rätt eller fel – utan man måste utgå från vad som är användbart, nyttigt för flest antal människor etc. Särskrivningar är helt enkelt inte lika kommunicerande som ord ihopskrivna eftersom ett ord som är särskrivet helt enkelt öppnar upp för feltolkningar.
Rutan är ute och cyklar i skogen. Tangentborden på datorer är till 95 % precis likadana som de på skrivmaskiner – dvs. ordinära QWERTY-tangentbord. Det som snarare kan förklara en slarvigare användning av språket är den ökade mängden av skriftlig kommunikation som den digitala revolutionen gett. För övrigt tycker jag alltid det är lika kul med språkpoliser som själva slarvar med språket – det blir en sån skön dissonans…
Jag ska förtydliga mig. Så stor mängd av skrivet material av ”vem som helst” producerades inte när bara papper och penna eller skrivmaskin fanns att tillgå, som det görs nu. Det chattades inte på nätet, det bloggades inte, det gjordes inte hemsidor. Tangentborden ser så gott som likadana ut, men när tillgången till datorns tangentbord och möjligheten att uttrycka sig i skrift har ökat så drastiskt så syns det tydligare att det finns brister i hanteringen av språket. Jag skrev inte i mitt förra inlägg att särskrivningar skulle bero på själva tangentbordet.
ul Says: Jag har haft dyslexi men kan numera läsa och skriv normalbra. Se http://www.kattmodell.se för mer information.
[...] Här, här och här finns fler artiklar i ämnet som jag hittade när jag började googla lite. Verka som om jag är några veckor efter som vanligt. [...]